TCS New York City Marathon är världens största maraton med närmare 50 000 anmälda varje år. Loppet startar i Staten Island, första söndagen i november, till ljudet av en kanon följt av Frank Sintras New York New York.
Varje gång startkanonen smällde hoppade jag 20 meter upp i luften!
TCS New York City Marathon är en fest. Överallt är det folk som hejar med uppmuntrande skyltar som läser ”The rats don´t runthe city, you do!”, musik spelas, kyrkokörer flyttar ut körsång från söndagsmässan ut på gatorna.
Så var det hela vägen, även för löpare längst bak i ledet som jag. Helt underbart!
Publiken bar verkligen fram en. Broarna var så klart tystare, där fanns hejade ambulanspersonal och poliser. När man sprang genom Williamsburg var det dödstyst som när som ljudet av tusentals löparfötter. Anledningen, här passeras de ortodoxa judiska kvarteren och söndagar är vilodagar.
Halvvägs in i loppet tog muggarna slut vid vätskestationerna. De stackars volontärerna fick möta trötta, blöta löpare hos vilka orken och energin började tryta. Med all rätta, vi var nog inte många som tänkt att springa i 22-25 graders värme.
Jag blev erbjuden av funktionären att hälla vatten direkt i min mun från dunken. Nej tack! Tänk hur många fler som måste ha fått det erbjudandet innan!
Att dela vattenflaska var bland det första jag lärde mig som liten delfin i Simklubben Laxen att inte göra.
Där och då kom min räddare i nöden. En kvinna erbjöd mig hennes nyköpta oöppnade flaska, jag tog tacksamt emot och erbjöd mig såklart att betala. ”Nomiss, you´rerunning. I´m not”. Vilken vänlig själ!
Med flaskan i högsta högg tuffade jag vidare i min egen takt, över Queensboroughbridge och möttes av ett öronbedövande jubel när jag svängde in på 1a avenyn på Manhattan och en ny vattenstation. Snabbt tömde jag flaskan över mig och fyllde på.
Jag kände mig fortfarande pigg och glad, kan ha att göra med att jag fick gå mycket mer än jag tänkt från början. Min raceplan från början var att jag skulle gå på alla broar, dels för att de är ganska branta, dels för att underlaget består av betong. Varför ändrades den? Jo därför när en sådär 40000 löpare passerar New Yorks gator före dig, tar flera muggar vid vattenstationerna, både vatten och sportdryck (blä!!!), och sedan slänger dem på gatorna. Ja då blir den en hal sörja som man får smyga igenom, allt för att inte halka.
Upp längs 1:a avenyn, glatt sjungandes, men kanske inte så vackert, med i alla låtar som skrålade ur högtalare längs vägen, passade på att dansa till Dancing queen och fick snabbt sällskap av publiken. Som svensk kunde jag inte låta bli.
Vid tre mil passerades ytterligare en bro, varmt välkomnade av poliser ”Welcome to the Boggie down Bronx, now get the hell out!”
Över bron och in i Harlem, här började det skymma och jag insåg att mitt mål att springa på 6 timmar knappast skulle vara möjligt. Viss besvikelse infann sig, men den var kortvarig för snart passerades ”the last goddamn bridge” och återigen möttes jag av ett öronbedövande jubel när jag sprang in i Manhattan för sista gången.
37 km passerades och tröttheten i benen kom och den kom snabbt. Fick sänka joggtempot ytterligare.
Svängde av från avenyn och in i Central Park, nu var det bara 5 km kvar. Jaa!! Vilken lättnad, eller inte. För i Central Park var det dödstyst och kolsvart. Hade det inte varit för att jag hade andra löpare runt omkring mig hade jag vänt och sprungit åt andra hållet!
Med en kilometer kvar till mål sprang jag ut ur parken och nu kände jag igen mig. Den här sträckan hade vi övat på under våra morgonlöpningar under veckan.
Tårarna steg i ögonen, för nu var drömmen riktigt nära. Det enda som stod mellan mig och den där målportalen var den sista backen. Jag älskar vanligtvis backar, det har min löpargrupp lärt mig, men jag älskar inte backar efter att ha sprungit 42 km!
De sista 400 metrarna kändes som att bestiga ett berg. Jag försökte sträcka upp mig själv och tassa upp som jag lärt mig, men benen var inte med. Jag korsade mållinjen 16 minuter efter min måltid. Vad gjorde det, jag hade ju klarat av en mara! En av alla mina drömmar gick i uppfyllelse och efter två års väntan och träning fick jag min belöning. En funktionär tog emot mig direkt efter målgång och gratulerade mig till en enorm prestation. ”Thank sir, yes I rocked this course!”
//Maria Grange
 | Save the date – årsmöte Söndagen den 12 februari klockan 14.00 hälsar vi samtliga medlemmar varmt välkomna till årsmötet som hålls i Halmstad Arena lokal Athena. Motioner ska vara inkomna senast 12 januari 2023 och skickas till styrelsen@htm.nu I samband med årsmötet kommer du få möjlighet att handla lagerförda klubbprofilkläder till ett fantastiskt rabatterat pris. |
Ny hemsida
I december lanseras klubbens nya hemsida. Då idrottonline redan för ett år sedan aviserade att det efter den sista december 2022 inte längre kommer vara möjligt för klubbar och föreningar att ha sina hemsidor på deras plattform, har vi med fantastisk god hjälp av klubbens medlem Eliad Nordell byggt upp en helt ny hemsida.
Tyvärr kommer det inte längre vara möjligt att ladda ner klubbens tävlingskalender till din mobil MEN skapa en genväg på mobilens hemskärm till websidan med träningskalendern så når du även i fortsättningen enkelt klubbens kalender.
Julklappstips
Lördagen den 2 september2023 arrangerar klubben 4e upplagan av Halmstad Swimrun Sött&Salt.
Anmälan öppnar den 1 december med riktigt bra earlybird-pris. Anmälan via www.raceid.com sök Halmstad Swimrun.
#julklappstips
